Tillhör rasgrupp: 7, Stående fågelhundar.
Ursprungsland: Drenthe, Nederländerna.
Historik
Rasen utvecklades på 1500-talet ur spanielraser som via Frankrike kom från Spanien. I Nederländerna kallades de för rapphönshundar. I landets östra del, speciellt i provinsen Drenthe, hölls dessa hundar renrasiga och blandades inte med främmande raser, vilket man gjorde på andra håll. På bland annat Rijksmuseum i Amsterdam kan man se drentsche patrijshond på målningar från 1600-talet. År 1943 blev rasen officiellt erkänd av Nederländska Kennelklubben. Den nederländska rasklubben ”Vereniging de Drentsche Patrijshond” (VDP) bildades 1948 och ”Drentsche Patrijshonden club Nederland” (DPHCN) bildades 2014.
Användningsområde
Drentsche patrijshond är en kontinental fågelhund. Det är en lättsam jakthund på grund av sin följsamhet och sitt viltintresse, sitt naturliga ståndanlag och vilja att apportera. Den är känd för att hålla mycket god kontakt med sin förare vid jakt. En egenskap som uppskattas även när hunden inte jagar. Rasen behöver få utlopp för sin energi. Om man inte jakttränar sin hund, bör man låta den få utlopp för sin energi och sitt rörelsebehov på andra sätt.
Rasen användes även som gårdshund och skulle kunna hjälpa till med allt arbete på gården så som vakt, vallning och dra mjölkkärror med mera. Den vakar därför sin tomt, de låter en hel del men blir tysta och hälsar glatt när ägaren har välkomnat ”främlingen” in.
Hälsa
Den är en sund och frisk ras generellt. Det förekommer ärftliga sjukdomar hos rasen men inte i någon stor omfattning.
De sjukdomar som kan förekomma är PRA, Höftledsdysplasi och Epilepsi.
Egenskaper / Mentalitet
Drentsche patrijshond uppskattas som både god jaktkamrat och trevlig familjehund på grund av sitt mjuka och godmodiga temperament. Den är följsam och lättlärd, varför uppfostran bör ske med fast, men aldrig hård hand. Rasen jobbar gärna tillsammans med sin förare, vilket jobb det än är, så uppskattar den att få en uppgift.
Storlek och utseende
Mankhöjd för hanar är 58–63 cm och tikar 55–60 cm (+2 cm). Färgen är vit med leverbruna fläckar, med eller utan prickar. Pälsen ska inte vara särskilt lång på kroppen. Men den verkar lång på grund av den långa pälsen på öronen, den något kraftigare pälsen på halsen och bröstet, samt fransarna på fram- och bakben och den rikligare pälsen på svansen.
Pälsvård
Den har en lättskött päls som bör borstas en gång per vecka och lite extra under fällningsperioderna.
På grund av sin pälsstruktur brukar man kalla rasen för självrengörande, då när pälsen torkar smutsen lätt trillar av och pälsen sedan är vit igen. Man brukar dock rekommendera att bada hunden i fällningsperioden för att hjälpa den igenom denna, detta är ca 2 gånger per år.
Man brukar behöva trimma rasen ca 2-4 gånger per år beroende på pälslängden på fransarna, tassarna och svansen. Rasen ska inte övertrimmas utan endast snyggas till på öron, tassar, byxor och svans.
Tänk på att om hunden är kastrerad kommer det att krävas extra pälsvård! Pälsen blir då ofta tjockare/ulligare och därmed lättare att tova ihop sig. Kastreringen kan också störa den normala fälningsperioderna och hunden kan behöva mer hjälp att bli av med sin fällningspäls.
Övrigt
Rasen mår bäst av att jobba. Du behöver inte jaga med hunden för att den ska må bra men den behöver få utlopp för sin energi. Rasen fungerar utmärkt till tillexempel vilstpår, personsök, agility, rally-lydnad, nose work och andra hundaktiviteter förrutom jakt.
Rasen kan även upplevas som envis. Ett god stycke tålamod är därför nödvändigt i alla träning med en Drent som med så många andra hundar av jakthundstyp.